I dag spelade Sveriges landslag den första av fem matcher där vinst är ett måste. Klyschorna ”en match i taget” och ”vi spelar för tre poäng” har just nu fullt allvar.
Innan matchen skrev jag en artikel om att de spelare som är skadade eller borta av andra anledningar kunde bli Sveriges räddning. Jag tycker att jag hade rätt. Det man har gjort tidigare har helt enkelt inte fungerat. Att tvingas till en radikal förändring var det enda som skulle få detta lag att tända till.
Lagerbäck skulle aldrig sätta in två Elmar eller Berg på topp från start om han inte hade kniven mot strupen. Det hade han idag. Och som det lönade sig.
Jag säger inte att nya spelare alltid är lösningen. Men man måste kunna inse när något invant inte fungerar. Och leta sig fram till något nytt. Som fungerar.
Viktigt också för laget att se att det kan göra mål utan Zlatan. Han fick göra ett. Men det var först det tredje.
Jag firar på intet vis 4-0 mot Malta. Krossen borde ha varit större. Slarvet i eget straffområde och från Isakssons sida borde ha varit mindre. Hade det blivit 5-0 hade vi haft tabellkänning.
Skarpt läge passar kanske Sverige. Och Lagerbäck. Kniven mot strupen.
"Släpp sargen och kom in i matchen" är så 90-tal. Våga teka! 