The soundtrack of your tv-sportinslag

Vad spelas i omklädningsrummen nu när NHL-lagen är på plats i Globen denna helg? Man har offentliggjort delar av deras kravlista, men någon musik finns inte med tyvärr.

När hockeyspelare får frågan om musik svarar de oftast någon typ av radiovänlig hårdrock. Man gillar Metallica och Foo Fighters. Volbeat och Mustasch. Detta präglar också inslagen om hockey på tv. Snabba kameraåkningar, hårda sargknäckande tacklingar och sprutande isflisor kan inte ackompanjeras av The Knife eller Britney Spears. Damhockey får dock inte samma behandling. Där ska det vara mer lättsmält. Eller varför inte ett tjejband?! Hurra tänker redigeraren, och tycker att han är smart, och plötsligt spelas Sahara Hotnights till sprutande insflisor.

Igår gjorde SVT reklam för avslutningen av Ridsport-VM i Kentucky som pågår nu, och den för Sverige intressanta individuella hoppningen. Vad som spelades? Country. Jag upprepar. Country. Flera ryttare per år dör i de hårda terrängloppen som ingår i fälttävlan. Jag tycker att alla fälttävlansryttare är skvatt galna, och säkerheten måste bli bättre, men att förläna de dödsföraktande idrottsutövarna ett coutrysoundtrack är inte värdigt. Ett tips till redigerare ute i Sverige: Spånka Nkpg feat Malin Bayard – Ride my horse. Åtminstone.

Jag kan garantera att många av hockeykillarna knappt skulle våga sig i närheten av de stora djuren. Än mindre försöka få 700 kilo häst att hoppa över 160 cm höga hinder. När det gäller hästar och hockey är det snarast trav som ligger nära till hands. Man äger en häst och ser den springa ibland. And don’t get me started on trav. Större låtsassport får man leta efter.

Sprint går snabbt

Nähe. Trots Peter Forsbergs vakande isblå ögon på plats. Dålig vallning? Kanske. Inte ens topp tio för de största medaljhoppen. ”Bra utgångsläge inför jaktstarten” säger Uffe och Kalle. Vi får hoppas på det. Kuzmina vann. Vart kom det ifrån?

Snabbt gick det. Sprint. Och det är relativt ointressant när de man hejar på gått i mål på tider som slås hela tiden.

Damkronorna leder med 3-0 och bör därmed gå vidare till semifinal. Att tappa 3-0 gör man inte. Om man inte heter Finland alltså.

Vad blir nästa höjdpunkt? Inget alpint förrän på måndag. Skidskytte för herrar med Björn ”Big Mouth” Ferry? Nej. Lätt dvala och omvallning inför måndag. Då du. Ska Kalla åka.

OS-lördag #1

Vinter-OS är igång. Har du missat det?

Det kan kännas lite enahanda, snö och is överallt, snor och röda kinder. Men det är bara två veckor. Sedan kommer vi tillbaka till verkligheten igen. Med Melodifestivalen och annat viktigt. Just nu grottar vi ned oss ordentligt i valla, vind och statistik.

Damkronorna har inlett gott, slarvigt och ofokuserat försvarsspel stundtals men rapp offensiv och målvilja från alla håll och kanter. När man ska få börja tacklas på damsidan är fortfarande ett mysterium, men till dess får vi stå ut med en stor mängd utvisningar.  Något som hittills inte varit något problem för Sverige. Och den lilla rinken tycks passa dem.

Över till skidskytte. Sverige mot Tyskland kan man också kalla det. Snart ska ACO och Helena Jonsson starta. Medalj första dagen vore något att rida vidare på. Pichler har jagat ut dem i väder som inte är av denna värld; de andra ställde in träningarna, men jag håller med den galne tränaren, det är efter träning i dåligt väder man vinner.

Kati Wilhelm bommar. Hauswald bommar. Blir ryskorna och en fransyska dagens hårdaste motstånd?

Svennis eller inte Svennis?

För en vecka sedan fick jag frågan om vem jag trodde skulle bli Sveriges nästa förbundskapten i fotboll.

Jag gillar att Johan Esk tog upp Pia Sundhage. Jag gillar mindre att reaktionerna på detta självklara alternativ kom från 1950-talet. Pia Sundhage vore min dröm som assisterande förbundskapten. Men det kommer inte hända. Varför? Förutom det självklara att Lars-Åke Lagrell ser damfotboll som ett nödvändigt ont, och att hon alltid kommer vara kvinna och inte fotbollstränare i första hand, så, varför skulle hon? Hon är tränare för världsmästare, OS-guldmedaljörer, i landet med den bästa ligan. Varför skulle hon vilja komma till ett lilleputtland och ett lilleputtlag? Vi har inte förtjänat Pia Sundhage.

Någon vi däremot har förtjänat är Jörgen Lennartsson. Tränare för svenska landslag, på vilken nivå som helst, kommer inte bara in i organisationen hux flux. Lennartsson har varit tränare för U21 en bra tid, innan det har han haft andra uppdrag. Det är dags för honom att gå vidare till den högsta nivån. Där tror jag att han kommer befinna sig de kommande tio åren. Han har varit bra för U21 landslaget. Han kommer att vara bra för landslaget.

Huvudtränaren då? Många gissar Hasse Backe. Jag önskar nej. Men att han tackade nej så sent som förra veckan att gå in i mer än krisdrabbade Djurgården som hjälptränare säger ganska mycket. Han väntar på att få frågan. Den stora frågan.

Den får han om min önskan inte går i uppfyllelse. Svennis. Varför? Han har gått den långa vägen. Han har gjort bland annat Sverige och Italien ordentligt på serienivå. Sedan ett av de svåraste jobben man kan ha inom fotbollsvärlden: förbundskapten för England. Han har erfarenheten. Han har viljan. Han har förmågan. Det enda som återstår är att han ska säga ja. Och det vågar jag inte lita på att han gör.

Sjukdag

En bra sak med att bli anställd är att man får vara sjuk utan att gå under ekonomiskt.

Det hjälper ganska mycket just nu när jag ligger hemma i sängen med en dunderförkylning. Feberdrömmar, rinnande ögon, dunkande huvud och ont i kroppen.

Fredagar är den sämsta dagen för sport. Undantaget brukar vara ishockey, när det är sådan säsong. Då kan man se allsvensk hockey, eller kvaldito. I natt går sista NHL-matchen för säsongen. Final nummer sju av sju. Det står 3-3 mellan Pittsburgh och Detroit och en vinst för Detroit skulle inte bara betyda andra raka Stanley Cupbucklan. För två svenskar (av åtta i laget) skulle det betyda femte Stanley Cupsegern. Svenskt rekord, som inte slagits sedan 1980-talet.

Hade jag varit pigg hade jag bunkrat upp med kaffe och macka klockan 02 i natt på jobbet. Jag hade stått upp vid avgörande situationer. Skrikit åt spelarna. Hejat och hoppat. Klockan 05 hade jag publicerat en glödande text om en stor ishockeyupplevelse.

Nu kommer jag istället sova som en stock. Med nässpray i näsan för att kunna andas. Matchen kommer jag läsa om i DN i morgon bitti.

Det får duga på en sjukdag.

Kniven mot strupen

I dag spelade Sveriges landslag den första av fem matcher där vinst är ett måste. Klyschorna ”en match i taget” och ”vi spelar för tre poäng” har just nu fullt allvar.

Innan matchen skrev jag en artikel om att de spelare som är skadade eller borta av andra anledningar kunde bli Sveriges räddning. Jag tycker att jag hade rätt. Det man har gjort tidigare har helt enkelt inte fungerat. Att tvingas till en radikal förändring var det enda som skulle få detta lag att tända till.

Lagerbäck skulle aldrig sätta in två Elmar eller Berg på topp från start om han inte hade kniven mot strupen. Det hade han idag. Och som det lönade sig.

Jag säger inte att nya spelare alltid är lösningen. Men man måste kunna inse när något invant inte fungerar. Och leta sig fram till något nytt. Som fungerar.

Viktigt också för laget att se att det kan göra mål utan Zlatan. Han fick göra ett. Men det var först det tredje.

Jag firar på intet vis 4-0 mot Malta. Krossen borde ha varit större. Slarvet i eget straffområde och från Isakssons sida borde ha varit mindre. Hade det blivit 5-0 hade vi haft tabellkänning.

Skarpt läge passar kanske Sverige. Och Lagerbäck. Kniven mot strupen.

Jag vågar

Har jag tur, eller uppvisar en tillräckligt hög grad av skicklighet, på ett möte i morgon kan det hända att sportskrivandet kommer bli en större del av mitt levebröd i framtiden. Jag vill det. Jag ska lusläsa sporten och titta på alla sändningar jag kan komma åt i kväll. Jag ska fixa detta. Jag vågar teka.

Nyord och gamord

Under skidmästerskapen i Liberec har jag flertalet gånger hört kommentatorerna använda uttryck som ”Nu kör hon på trean upp för backen!” och ”Han ligger på tvåan.”. Är detta, att likna skidlöparna vid bilar som har växlar, något nytt eller har jag inte lyssnat ordentligt tidigare? Det är en ganska intressant utveckling, och ett målande sätt att för tittarna visa hur mycket åkarna tar i, men var kommer det ifrån?

I går under matchen mellan Bajen och SAIK (bandysemifinal) återupplivade kommentatorn det sedan länge glömda uttrycket ”på tennis” om ett skottförsök. Det var roligt att höra. Används det bara inom bandy?

Var bloggens namn kommer ifrån

Mer skidor

Anja, Anja… Hon har två chanser till i helgen, och ligger fortfarande på tredje plats i världscupen, men… Sluta åka ur!

Nu är det dags för herrarnas långa stafett, troligtvis det sista som händer i dessa världsmästerskap? När Kalla tog igen 24 sekunder (det är sjukt mycket) under gårdagens sista sträcka, och till slut spurtade sig till en tredje plats, stod jag upp och skrek. Att något liknande ska hända i dag låter otroligt, men det är roligt att ladda upp lite inför helgens höjdpunkt: Vasaloppet. Pappa ska åka. Genom ett snillrikt system kan man ha koll på sin favoritåkares position under loppet, det förhöjer upplevelsen avsevärt!